378 dagar och minst 378 händelserika minnen senare

Borta bra men hemma bäst heter det va? Nu har jag alltså kommit hem till huvudstaden igen och jag känner mig ganska förvirrad. Vet inte riktigt vad som är hemma/borta, bak eller fram.
Flygresan gick, efter en del problem, bra och jag blev välkomnad av familj och vänner på Arlanda i måndags. Nu har jag hunnit säga hej till dom flesta, varit i Örebro för att träffa Louisa, Dalarna för att umgås med släkten och idag var min andra dag på jobbet.

Sista veckan i Seattle var bra men sorglig. Var som sagt uppe i Space Needle för avskedsmiddag med Molly och Greg på fredagen. Det var trevligt men tråkigt med avsked såklart.
Lördagen spenderades på Bumbershoot som var helt okej med gratis starbuckskaffe som höjdpunkt (jag behövde inte bara välja en sista favvodryck, perfekt). Efter jag sagt hejdå till Sofia, Martina och Rich tog jag bussen upp för Queen Anne backarna en sista gång för att åka hem och äta middag med familjen. Fick avskedspresenter och jag gav även dom ett fotokollage jag hade klistrat ihop. Det blev efterfrågade enchiladas till middag och jag bakade en äppelsmulpaj som även Claudia och Daniel kom förbi och avnjöt. Jag läste och la pojkarna en sista gång och sen var jag uppe halva natten och packade det sista.
Söndag morgon vaknade jag halvt fortfarande sovande och begav mig till flygplatsen med Greg, Sam och Jack. Vi var där i tid, redo att åka men när jag skulle checka in var det suuper lång kö till min inchecknings disk och jag missade planet, kort och gott. Fick ett nytt plan bokat till klockan 13.00 (mitt första skulle ha gått 7.30) och fick följa med dom hem igen för att vänta där i 4 timmar, eller 240 minuter som Sam sa, söt. Sov en timme när jag kom "hem", spelade lite data med Sam sen var det dags att bege sig igen. Den här gången var jag ungefär 2 timmar för tidig så jag satte mig på Starren för att åter igen avnjuta en sista latte. Det var en väldigt känslo berg-och-dal bana under dom här timmarna och det var hemskt att säga hejdå. Det blev en del tårar på planen hem med men efter många, många timmar landade jag på svensk mark igen och då utbyttes de sorgliga tårarna till glädjetårar. Det var overkligt att se alla igen men ändå konstigt hur fort man kommer in i gammla vanor igen. Jag saknar Seattle och pojkarna dock. Det känns som det var mycket mer än drygt en vecka sen jag lämnade allt. Det här passar mig bra just nu:
Don't cry because it's over,
Smile because it happened.
Även fast det var svårt att lämna Seattle och livet där så ångrar jag absolut inte att jag åkte. Jag kom tillbaka med mer erfarenhet, nya vänner för livet och mycket större syn på livet. Jag är nöjd med mitt år helt enkelt!
Det får bli dom sista raderna för denna blogg för nu ska jag in i livet här hemma igen. Jag tror och hoppas verkligen att jag tar med mig allt jag lärde mig och utvecklades till borta i staterna.

Ha det bra,
Mada

3 kommentera!:

Emma sa...

det har vart jätte roligt att följa din blogg det här året! :)
ha det så bra!

Kraxpelax sa...

My Music Blog

Das Leben dergleichen Halbfaßung
der Welt wahr immer nicht wahr,
nicht wahr? Die fristlos' Entlaßung
am Ende wird kaum wunderbar.

So laßen uns Menschlingen viele
besonders besonnene zum
Zeitweilegem Zeiten als Ziele
des Lebens halbfaßen darum.

----

Schwarzes Birne!
Aufforderung zur Erotik.

Meine deutsche Gedichte

SONNET XXXIX FOR KATIE

I went downtown, saw Katie in the nude
on Common Avenue, detracted soltitude
as it were, like a dream-state rosely hued,
like no one else could see her; DAMN! I phewed;

was reciprokelly then, thank heaven, viewed,
bestowed unique hard-on! but NOT eschewed,
contrair-ee-lee, she took a somewhat rude
'n readidy attude of Sex Prelude; it BREWED!

And for a start, i hiccuped "Hi!", imbued
with Moooood! She toodledooed: "How queued
your awe-full specie-ally-tee, Sir Lewd,
to prove (alas!), to have me finely screwed,

and hopef'lly afterwards beloved, wooed,
alive, huh? Don't you even DO it, Duu-uuude!"

My English Poetry Blog

N'est-que pas que la solitude elle-mème eveille quelque attente fébrile? Voici l'entrée, vide, discrètetement illuminée comme une musée nocturne – la terasse, avec ses torchères ondoyantes par un soir d'Avent étrangement doux – laissant le vestibule et les murmures de voix – la chambre immaculée immaculée et la musique de danse derrière le mur – et le bar à cocktails mondains – le bassin où le nageur s'entrâine, longeur après longeur, il en n'a jamais assez, il doit y mettre de sien – enfin, tournant vers le haut au coin du sombre couloir vient la fille noire et pâle, altière, déterminée et de style épuré, ainsi qu'un moderne avion de chasse suédois.

Poétudes

More...

Exit time. Las chicas dejan el espejo de bar
dormindose en sus corazónes de alta traícion.
El Señor no levanta. Él pastorea a sus pies
los presuntos compradores. Y nos bendice.

My spanish poetry blog

More...

Consider Sex and time, procreation, reincarnation. Trigonometry! I envisage the time axis as the repetitive tangens function. Do you see what I mean? What can be tentatively derived from this notion? Clue: orgasm AND birth pangs at tan 0.

My Philosophy

My Babe Wallpapers

You are very welcome to promote your blog on mine. They are well frequented, so there's mutual benefit.

- Peter Ingestad, Sweden

Emma sa...

Hej!
Jag har några frågor till dig som varit au pair. Jag ska själv åka sommaren 2012. Så jag skulle uppskatta svar:)1

1. Vad var det bästa med att vara au pair?
2.Om du hade kunnat ändra på något, vad skulle det vara?
3. Trivdes du i Seattle?
4. Tycker du att jag gör rätt i att åka?

KRAM